Tankeförmåga

Människans tankeförmåga är väldigt flexibel. Den är evolutionärt skapad, men inte för att enbart nå ett specifikt mål, utan den kan snarare användas för att nå många olika typer av mål. En metafor som illustrerar detta kan vara att den påminner mer om våra händer, som kan användas till allt möjligt, än hjärtat som enbart kan pumpa blod.

Tankeförmågan kan alltså betraktas som ett icke-målinriktat system som används av motivationen (vilken däremot är målinriktad) och därigenom blir en del av ett målinriktat system.

Tankeförmåga inte är något unikt mänskligt utan finns också hos andra djur. Men människans form av tankeförmåga är unik och det som mest skiljer den från andra djurs beror antagligen på vår språkförmåga. Ingen annan varelse på jorden kan sätta ett godtycklig namn på ett fenomen och sedan tämligen fritt använda denna benämning i olika tankemässiga operationer som människan kan.

Några viktiga funktioner som är komponenter i språkförmågan delar vi dock med en del andra djur. Det gäller kanske främst förmågan att urskilja fenomen och associationsförmågan.

Språkförmågan ligger rimligtvis bakom människans förmåga att konceptualisera tid som hänger nära samman med förmågan att urskilja ordningsföljd. Denna förmåga är förutsättningen för berättelser och planering, men gör också att vi kan oroa oss för framtiden och sällan är fullt närvarande i nuet.

En viktig komponent i människans tankeförmåga, som delvis beror på språkförmågan, är en förmåga att rikta uppmärksamhet. En annan viktig komponent är föreställningsförmågan. Dessa två möjliggör i sin tur jämförande bedömning mellan olika mål, handlingsalternativ och möjliga utfall.

Urskilja fenomen och Associationsförmåga → Språkförmåga → Rikta uppmärksamhet och Föreställningsförmåga → Jämförande bedömning