Varför Maslow hade rätt och fel i sin beskrivning av behovshierarkin

Maslow beskriver, som många vet, mänsklig motivation i form av en hierarki där viss motivation är viktigare än annan. Att olika behov kan vara olika starka och i olika mån ha företräde är rimligt att anta. Så i det avseendet är Maslows teori vettig.

Det är också rimligt att anta att de grova dragen i en sådan hierarki av behov ser ut ungefär som han beskriver den, enligt prioritetsordningen;

1. Fysiologiska behov
2. Trygghet/säkerhet
3. Kärlek/gemenskap
4. Självhävdelse/social status
5. Självförverkligande

Detta är i alla fall sant så länge det gäller själviska behov som handlar om individens egen överlevnad. Men så är inte alltid fallet och Maslow missar alltså de osjälviska behov som kan vara inriktade på fortplantning, eller på gruppens överlevnad.

Sådana osjälviska behov kan motivera individen till att offra sig själv för andra och i extremfall kan individen till och med offra sitt eget liv. De kan alltså ibland vara starkare än väldigt grundläggande själviska behov.

Detta väcker frågan hur de förhåller sig hierarkiskt till de behov Maslow beskriver. Denna fråga låter sig inte enkelt besvaras. Det förekommer givetvis ofta att människor sätter sina egna egoistiska behov först. Men det förekommer också att människor offrar sig för andra.

Det går givetvis att säga väldigt mycket om vad som bidrar till att ett behov kommer att vara starkare än ett annat i en given situation. Men det kräver ett mycket längre resonemang. Så som en mycket grov skiss föreslår jag att vi så här långt antar att sådana osjälviska behov hos människan är ungefär jämnstarka med de huvudsakligen själviska behov Maslow beskriver.

Maslow hade alltså hyfsat rätt i sin beskrivning av själviska behov men hade fel i det att han nästan helt utelämnade de osjälviska behoven.