Anknytningsbehov
Behovet av att vara accepterad av gruppen är ett själviskt överlevnadsbehov som påminner mycket om
anknytningsbehovet (vilket kan beskrivas som ett behov av att vara
älskad). Bägge kan ses som behov av att någon/något som
är starkare än en själv ska vara välvillig och skydda och ta
hand om en.
Anknytningsbehovet kompletterar behovet av att omvårda. Eftersom människobarn är så sårbara
och hjälpbehövande har evolutionen skapat ett starkt behov hos oss
att omvårda våra barn. Anknytningsbehovet är alltså barnets
kompletterande behov av att knyta an till en omhändertagande
anknytningsfigur.
Behovet finns även hos andra djur där
ungarna inte klarar sig själva. Men människobarn är de mest
omvårdnadsbehövande och vi har därför ett extra starkt
anknytningsbehov. Behovet anses vara som starkast ungefär mellan ett
och två års ålder. Det avtar därefter men finns kvar hela livet
som en komponent i sociala relationer.
Antagligen är det samma biologiska
system som utgör basen både i anknytningsbehov och behov av att
vara accepterad av gruppen. En anledning att anta detta är att
naturen brukar var ekonomisk och använda samma system till nya
uppgifter när det är möjligt.
En annan sak som stärker antagandet är att
de subjektiva upplevelserna vid de olika behoven påminner starkt om
varandra. Ett exempel på det är att känslor som uppstår vid utstötning ur gruppen påminner mycket om den separationsångest som uppstår om anknytningsfiguren överger en. En annan sak är att även skam (eller självdestruktions-behov) verkar uppstå vid bägge typerna av händelser.
Även om de bägge behoven
huvudsakligen skapas av samma biologiska system, vilket alltså antas här,
kan de samtidigt även kompletteras av olika modifierande system.
Likheterna verkar dock vara så stora att oavsett detta finns det
anledning att huvudsakligen (och särskilt i många av de sammanhang
som behandlas här) tänka på dem som samma behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar