Urskilja fenomen

Språkförmågan gör det möjligt att sätta namn på fenomen. Men för att kunna göra det behöver man dock först kunna urskilja fenomenet och den förmågan är inte unik för människan. I sin mest grundläggande form ser vi den även hos enkla organismer när de reflexmässigt reagerar på något evolutionärt viktigt stimulus.

Vid mer komplex motivation är givetvis urskiljandet av det aktuella fenomenet ännu viktigare. Många djur måste kunna identifiera vad som utgör ett för dem farligt rovdjur respektive vad som är ett bytesdjur som de kan fånga och äta.

Mer komplexa djur verkar kunna skilja mellan många olika fenomen och se dem som unikt existerande även om de inte kan sätta ord på dem. Människan kan däremot, förutom att urskilja, även namnge fenomen.

Tänkandets grundläggande beståndsdelar - fenomen

Jag föreslår att man bör betrakta sådana fenomen, vilka urskilts som något som existerar i sig självt, som tänkandets grundläggande beståndsdelar. Oavsett vad vi tillskriver dem för egenskaper, vilken känslomässig laddning de har för oss och så vidare är de de mest grundläggande enheterna vårt tänkande opererar med, till exempel genom att undersöka vilket fenomen som orsakat ett annat.

Fenomen är föränderliga

Men även om fenomenen bör betraktas som de mest grundläggande beståndsdelarna så är de inte oföränderliga. De egenskaper vi tillskriver ett fenomen kan ändras när vi gör nya erfarenheter. Till exempel kan något som vi tidigare upplevde som negativt förvandlas till något positivt och vice versa.

Fenomen – en definition

Med fenomen menar jag allt vi skiljer ut som något eget existerande. Det innefattar alltså både konkreta företeelser som vår hand, en blomma eller en stol, och abstrakta företeelser som ”rättvisa”, sagoväsen eller talet pi. Att något existerar som fenomen innebär alltså heller inte att det behöver existera i sinnevärlden, det kan lika gärna handla om en ren fantasiprodukt.

Slutligen behöver inte ett fenomen vara namngivet, eller ens medvetet för oss, för att vara en del av vårt tänkande. Tänkande kan pågå utanför vårt medvetande och fenomen kan existera för oss även om vi ännu inte blivit medvetna om dem.

Även om språkförmågan, genom namngivandet, är nära kopplat till urskiljandet av ett fenomen är benämnandet, som redan konstaterats, inte en nödvändig beståndsdel.