När beslut fattas

Beslut kan handla om att påbörja något nytt och alltså skapa och påbörja en helt ny föreställningsvärld. Det kan också handla om att ta upp en redan existerande föreställningsvärld som varit vilande men verkar bli aktuell igen. Slutligen kan det också handla om osäkerhet som dykt upp i en redan existerande föreställningsvärld.

I det sista fallet kan det visa sig att osäkerheten berodde på ett falskt larm och det enda beslut som behöver tas är att återgå till föreställningsvärlden utan förändringar. I andra fall behöver den förändras.

Förändring av föreställningsvärlden

Sådan förändring kan bestå i allt från en liten modifiering till att hela föreställningsvärlden förändras fullständigt. Oavsett vilket så förkastas därmed föreställningsvärlden i sin gamla form och ersätts med det nya där osäkerheten inte längre stör.

Förändringen av föreställningsvärlden kan handla om att metoden, vägen att nå mål, byts men den kan också handla om att även mål byts. Vanligen upplevs antagligen ett byte av mål som en större förändring än ett byte av metod.

Vad möjliggör att beslutet kan tas?

När beslutsprocessen väl resulterat i en sammantagen bedömning som är tillfredsställande tas beslutet. Vad som möjliggör att beslutet kan fattas och beslutsprocessen därmed avslutas är en komplex fråga. Jag ska ändå försöka ge några svar även om de inte är uttömmande.

I stora drag beror möjligheten att fatta ett beslut på hur viktiga målen är, hur stor osäkerheten är samt hur lång och krävande beslutsprocessen är. Om målen inte är viktiga kan beslut snabbt fattas till exempel genom att välja bort målen och om osäkerheten är liten kan man ofta besluta sig för att bortse från den, särskilt om målen inte är väldigt viktiga.

Beslutsprocessens kostnad och målens vikt

När det gäller beslutsprocessens kostnad kan man ha tur och snabbt hitta något som löser osäkerheten. Man kan till exempel upptäcka att den berodde på ett falskt larm, vilket nämnts, varför faran då kan anses över och det enda beslut som behövs är att återgå till den föreställningsvärld man befann sig i.

Annars gäller att ju längre beslutsprocessen pågår desto mer ökar motivationen att avsluta den, genom att fatta något slags beslut, eftersom den kostar tid och energi. Om ingen tydlig lösning på osäkerheten hittas kommer dynamiken mellan beslutsprocessens kostnad å ena sidan, och målens vikt å den andra, att avgöra vilket slags beslut som tas.

Viktiga mål kan resultera i att beslut uteblir

I extremfallet, då målen är väldigt viktiga, kanske inget beslut tas och beslutsprocessen fortsätter tills omständigheterna gör att den avbryts. Omständigheter som avbryter beslutsprocessen kan till exempel vara ett skeende som gör problemställningen irrelevant eftersom osäkerheten löses av sig självt eller att ett, till och med, viktigare mål dyker upp.

Beslut tas men osäkerhet måste fortfarande neutraliseras

Vanligt är dock att ett beslut tas trots att det inte löser osäkerheten, åtminstone inte helt. Det medför då att den osäkerhet som kvarstår måste neutraliseras på annat sätt, annars kommer beslutsprocessen att aktiveras igen.

Osäkerheten kan neutraliseras på många olika sätt. Men alla sätt handlar mer fundamentalt om att göra så att sådant som aktiverar osäkerheten inte längre kan göra det. Det åstadkoms vanligen genom, vad jag väljer att kalla, utestängning.