Själviska och osjälviska behov

Det finns ett stort förklaringsvärde i att dela upp behov i själviska och osjälviska. Med själviska behov menar jag främst behov som ytterst handlar om individens egen överlevnad. Behov av mat, att undkomma livshotande rovdjur eller att undvika kroppsskada är uppenbart direkt inriktat på överlevnad.

Men även andra behov är själviskt (överlevnadsinriktat) drivna, om än inte lika tydligt. Det gäller till exempel behov av att bli omtyckt av andra i gruppen, att utforska ett område eller att utveckla olika kompetenser. Evolutionärt har även dessa antagligen främst utvecklats för att gagna egen överlevnad. Till exempel ökar chansen att överleva om gruppmedlemmar tycker om en och är beredd att hjälpa.

På motsvarande sätt som gäller de tydligt själviska behoven finns också tydligt osjälviska behov. Exempel på det är behov av att skydda och hjälpa andra, att offra sig själv för gruppen och att straffa de som avviker från gruppnormen.

Det finns dock ibland en svårighet i att klassificera beteenden som själviska eller osjälviska eftersom viss målsträvan kan drivas både av själviska och osjälviska motiv.

De behov som inte är tillräckligt tydligt osjälviska förefaller ändå lämpligast att huvudsakligen klassificera som själviska. De kan lättare än de tydligt själviska ”låna sig” till osjälviska ändamål men det verkar främst bero på att de inte är lika starka som de tydligt själviska behoven.

I grunden verkar de ändå huvudsakligen ha växt fram som själviska behov. Dessa behov finner vi bland de lägre prioriterade (mindre viktiga, mindre starka) i den modifierade behovshierarkin.