Behov av att omvårda

De behov som är inriktade på att omvårda märks tydligast när det handlar om att skydda och hjälpa sitt eget barn. Det är också det som är det evolutionärt viktigaste målet med behovet.

Eftersom människans barn är så sårbara under så lång tid behöver de mycket omvårdnad. Och beroende på att evolutionen drivs av fortplantning, och att generna därför behöver föras vidare, måste avkommans överlevnad säkras.

Det är därför rimligt att anta att evolutionen skapat stark motivation att ta hand om avkomman. Men drivkraften verkar kunna ”spilla över” och aktiveras även av andra som kan behöva hjälp och skydd. Den kan riktas både mot djur och människor.

Behovet väcks antagligen lättare om den hjälpbehövande är barnlikt ”söt” med barn-lika drag, till exempel i form av stora ögon, ”pipig” röst och liknande. Barn-lika drag är förövrigt ungefär de samma hos många djur där avkomman behöver omvårdnad.

Det är också rimligt att anta att större hjälpbehov lättare utlöser behovet att ta hand om den hjälpbehövande. Det innebär, i grova drag, att ju lägre ner den hjälpbehövande befinner sig i behovshierarkin (en modifierad variant av Maslows dito) desto större chans att vårt behov att hjälpa aktiveras.

Det är med andra ord större chans att vi vill hjälpa någon som har akut ont (fysiologiskt behov av inre reglering) än någon som inte får den aktning den anser den förtjänar (självhävdelsebehov).

Slutligen påverkar antagligen också genetisk närhet så att behovet att omvårda lättare aktiveras ju fler gener den omvårdnadsbehövande har gemensamt med den omvårdande. Omvårdnadsbehovet aktiveras alltså antagligen lättare ju närmare släkt man är.