Osjälviska behov

Eftersom evolutionen drivs av fortplantning finns behov som inte är inriktade på individens överlevnad och på så sätt är osjälviska. Det mest grundläggande exemplet är behovet av att fortplanta sig. Hos människan förekommer det bland annat som behovet av sex, vilket alltså bör betraktas som ett osjälviskt behov.

Sex ger visserligen njutning och därför skulle man kunna hävda att det är ett själviskt behov. Men det är inte vad som menas med själviskt i det här sammanhanget. Anledningen till att betrakta det som osjälviskt är att det evolutionära målet med sexdriften är att skapa nya människor och föra generna vidare. Målet gynnar alltså inte den sexbehövande individen utan gynnar snarare dennes gener.

Visserligen kan människan skaffa barn för att de ska trygga ålderdomen genom att ta hand om föräldern. Men det är inte den evolutionära kraft som ligger bakom sexlusten. Motivationen att skaffa barn som ”pensionsförsäkring” möjliggörs genom människans tankeförmåga och bidrar inte till lustupplevelsen. Alla de olika former av djur som är våra förfäder, hos vilka sexdriften bidrog till fortplantning, hade ingen motivation inriktad på att barnen skulle trygga deras ålderdom.

Andra exempel på osjälviska behov är behov av att hjälpa och vårda andra, att offra sig för gruppen och att straffa de som avviker från gruppnormen. De osjälviska behoven kan grovt indelas i behov inriktade på behov inriktade på fortplantning och behov inriktade på gruppens överlevnad.