Kategorisering av behov

Även om jag ser ett stort värde i att grovt kategorisera olika behov (bland annat som själviska och osjälviska) finns också svårigheter. Till exempel kan ansamlade av rikedomar (till exempel ett stort matförråd) ge både direkt ökad egen överlevnadschans och högre status. Men det kan också öka chansen att hitta en parter att skaffa barn med.

Så även om jag föredrar att huvudsakligen kategorisera behovet av att samla som ett själviskt behov som direkt ger ökade överlevnadsmöjligheter kan det även drivas av behov av status eller behov av att attrahera en partner (vilket är att betrakta som ett osjälviskt behov).

Så kom ihåg att kategoriseringarna är grova skisser och att den faktiska motivationen bakom ett visst beteende ofta består av en kombination av olika behov.

Svårigheter att dra gräns mellan själviskt och osjälviskt

I grova drag definierar jag ”själviskt” som behov som syftar till individens egen överlevnad, och ”osjälviskt” som behov som syftar till andras överlevnad. Det är dock inte alltid så lätt att fastställa att ett behov handlar om det ena eller andra.

Till exempel kan en individ ta en risk för att öka sitt anseende i gruppen genom att ge sin mat till de andra gruppmedlemmarna. På så sätt är individen osjälvisk i det att den riskerar sitt eget liv på kort sikt genom risken för svält.

Men samtidigt ökar överlevnadschansen kanske på lång sikt genom att gruppen kommer att vilja återgälda generositeten och kommer att hjälpa individen långt mer än om den inte generöst delat med sig av maten.

Beteendet kan alltså i grunden vara drivet av själviska behov av att gruppen ska vilja återgälda. Men det kan även vara drivet av osjälviska behov av att öka gruppens överlevnadschans, utan behov av återgäldande.

Slutligen kan också bägge behoven verka samtidigt. Ett beteende kan alltså ibland samtidigt drivas av både själviska och osjälviska behov.

Själviska och osjälviska behov

Det finns ett stort förklaringsvärde i att dela upp behov i själviska och osjälviska. Med själviska behov menar jag främst behov som ytterst handlar om individens egen överlevnad. Behov av mat, att undkomma livshotande rovdjur eller att undvika kroppsskada är uppenbart direkt inriktat på överlevnad.

Men även andra behov är själviskt (överlevnadsinriktat) drivna, om än inte lika tydligt. Det gäller till exempel behov av att bli omtyckt av andra i gruppen, att utforska ett område eller att utveckla olika kompetenser. Evolutionärt har även dessa antagligen främst utvecklats för att gagna egen överlevnad. Till exempel ökar chansen att överleva om gruppmedlemmar tycker om en och är beredd att hjälpa.

På motsvarande sätt som gäller de tydligt själviska behoven finns också tydligt osjälviska behov. Exempel på det är behov av att skydda och hjälpa andra, att offra sig själv för gruppen och att straffa de som avviker från gruppnormen.

Det finns dock ibland en svårighet i att klassificera beteenden som själviska eller osjälviska eftersom viss målsträvan kan drivas både av själviska och osjälviska motiv.

De behov som inte är tillräckligt tydligt osjälviska förefaller ändå lämpligast att huvudsakligen klassificera som själviska. De kan lättare än de tydligt själviska ”låna sig” till osjälviska ändamål men det verkar främst bero på att de inte är lika starka som de tydligt själviska behoven.

I grunden verkar de ändå huvudsakligen ha växt fram som själviska behov. Dessa behov finner vi bland de lägre prioriterade (mindre viktiga, mindre starka) i den modifierade behovshierarkin.

Varför Maslow hade rätt och fel i sin beskrivning av behovshierarkin

Maslow beskriver, som många vet, mänsklig motivation i form av en hierarki där viss motivation är viktigare än annan. Att olika behov kan vara olika starka och i olika mån ha företräde är rimligt att anta. Så i det avseendet är Maslows teori vettig.

Det är också rimligt att anta att de grova dragen i en sådan hierarki av behov ser ut ungefär som han beskriver den, enligt prioritetsordningen;

1. Fysiologiska behov
2. Trygghet/säkerhet
3. Kärlek/gemenskap
4. Självhävdelse/social status
5. Självförverkligande

Detta är i alla fall sant så länge det gäller själviska behov som handlar om individens egen överlevnad. Men så är inte alltid fallet och Maslow missar alltså de osjälviska behov som kan vara inriktade på fortplantning, eller på gruppens överlevnad.

Sådana osjälviska behov kan motivera individen till att offra sig själv för andra och i extremfall kan individen till och med offra sitt eget liv. De kan alltså ibland vara starkare än väldigt grundläggande själviska behov.

Detta väcker frågan hur de förhåller sig hierarkiskt till de behov Maslow beskriver. Denna fråga låter sig inte enkelt besvaras. Det förekommer givetvis ofta att människor sätter sina egna egoistiska behov först. Men det förekommer också att människor offrar sig för andra.

Det går givetvis att säga väldigt mycket om vad som bidrar till att ett behov kommer att vara starkare än ett annat i en given situation. Men det kräver ett mycket längre resonemang. Så som en mycket grov skiss föreslår jag att vi så här långt antar att sådana osjälviska behov hos människan är ungefär jämnstarka med de huvudsakligen själviska behov Maslow beskriver.

Maslow hade alltså hyfsat rätt i sin beskrivning av själviska behov men hade fel i det att han nästan helt utelämnade de osjälviska behoven.

Behov inriktade på gruppen

Gruppen är evolutionärt viktig. En anledning är att den ofta ökar medlemmarnas individuella överlevnadschanser. Men gruppen innehåller också ofta mycket av samma genmaterial som individen och därför kan det, evolutionärt sett, vara viktigare att gruppen överlever än att individen gör det. Behov inriktade på gruppen är därför osjälviska.

Samarbete och sammanhållning

För att gruppen ska ge de fördelar den potentiellt har behöver individerna samarbeta. Den mest grundläggande formen av samarbete sker genom att att alla gruppmedlemmar härmar varandra och beter sig lika; till exempel rör sig i samma riktning.

Mer komplexa gruppvarelser som människan kan givetvis dela upp olika uppgifter på olika medlemmar. Men grundläggande är ändå att anpassa sig till gruppen och därför finns behov av att följa gruppnormer och att vara lojal med gruppen.

Eftersom det förekommer konkurrens mellan olika grupper är det också viktigt att hålla samman samt att veta vilka som tillhör ens egen grupp och vilka som inte gör det. Därför finns också behov av att göra skillnad mellan ”vi” och ”de” (vi som tillhör gruppen och de som inte gör det).

Hierarki och sanktioner

En grupp är alltid i någon mån hierarkisk. Det mest grundläggande är att de som tillhör gruppen värderas högre än de som inte gör det. Men även inom gruppen finns någon slags hierarki. De som följer gruppnormer, är lojala och bidrar värderas högre medan de som bryter mot normer, är illojala och inte bidrar värderas lägre.

Det gör att vissa individer stiger i social status medan andra sjunker. Det sker genom gruppmedlemmarnas behov av att straffa avvikare och de som misslyckas, samt att idolisera och belöna de som sköter sig och de som lyckas.

Men medlemmarna i gruppen har också behov av att straffa respektive belöna sig själva beroende på hur de sköter sig och lyckas bidra. Därför finns också behov av att självdestruera om man misslyckas eller är otillräcklig samt att känna sig stolt om man lyckas med sådant som är viktigt för gruppen.

Dessa dubbla sanktioner – straff och belöning både utifrån, från andra gruppmedlemmar, och inifrån, från individen själv – bidrar till att upprätthålla samarbete, sammanhållning och hierarki. Det gör i sin tur gruppen kraftfull.

Svårt att förstå behov inriktade på gruppen

Det kan av olika skäl vara svårt att fullt förstå behov inriktade på gruppen; hur de fungerar och varför. En viktig källa till sådan förståelse har för mig varit Blooms beskrivning av gruppintelligens.

Det grundläggande är att gruppen som helhet blir kraftfull och välfungerande om medlemmarna drivs av de behov som beskrivits här. Anledningen är att hela gruppen blir att agera i riktning mot samma mål genom att den följer de som visat sig vara skickligast på att åstadkomma det som är viktigt för gruppen.

En liten del av svårigheten med att förstå gruppinriktade behov kan vara att de inte lika enkelt låter sig inordnas i en hierarki på motsvarande sätt som behov inriktade på egen överlevnad eller behov inriktade på fortplantning. Här är dock ett försök till hierarkisk beskrivning.

Behov inriktade på fortplantning

Även osjälviska behov inriktade på fortpantning låter sig skissartat beskrivas som en behovshierarki på liknande sätt som de själviska överlevnadsinriktade behoven. Jag väljer här att presentera behoven i omvänd ordning, från det svagaste till det starkaste, för att tydligare kunna förklara varför ordningen är rimlig.

4. Sex

Sexuell fortplantning förekommer även hos djur där avkomman inte behöver omvårdnad. Det gör att sex visserligen är väldigt njutningsfullt men att sexbehovet både väcks och släcks snabbt. De andra fortplantningsinriktade behoven är mer ihållande och kräver större investering av tid och energi.

3. Attrahera

Behovet av att attrahera en partner kräver vanligen mer arbete under längre tid än vad sex gör. Det gör det till ett huvudsakligen starkare behov än sexbehovet utom i akuta situationer.

2. Romantisk kärlek

Att bygga en kärleksrelation med någon för att kunna skaffa barn och samarbeta för barnets väl och ve utgör ett starkt behov hos människan. Jämfört med attraherande och sex är det en mycket större investering av tid och energi vilket bör göra det till ett starkare behov.

1. Omvårda

Behov av att skydda, vårda och fostra sitt barn är ett mycket starkt behov hos människan eftersom människobarn är hjälplösa under lång tid. Investeringen av tid och energi är ytterligare större jämfört med kärleksrelationen. Eftersom behov av att omvårda är så starka hos människan kan de också spilla över till andra än ens barn.

Av naturliga skäl är behov av sex och att attrahera potentiella partners viktigare innan en relation finns som kan leda till romantisk kärlek där man skaffar barn att omvårda. Så trots att de senare behoven är starkare, när de väl aktiveras, måste alltså de svagare behoven tillfredsställas först för att de starkare behoven ska kunna aktiveras.

Behov inriktade på välmående

Våra motivationssystem består delvis av neurologiska och kemiska belönings- och bestraffningssystem. Det gör att vi ibland kan ha upplevelser av obehag eller välbehag som kommer från dessa system trots att vi inte närmar oss eller uppfyller det evolutionära mål som ett behov syftar till.

Vi kan till exempel fantisera om något lustfyllt och få liknande upplevelser som om vi faktiskt upplevde det i verkligheten. Ett annat exempel är om vi tar en drog som härmar kemin i belöningssystemet.

Vi kan alltså ibland eftersträva njutning för njutningens skull trots att det inte uppfyller några evolutionära behov. Evolutionen är dock bara intresserad av att du överlever och lyckas fortplanta dig, eller hjälpa andra med gemensamma gener göra detta.

Den har inget intresse av att du njuter och mår bra. Möjligheten till njutning för njutnings skull är en bieffekt av hur vi skapats av evolutionen, men fyller inget evolutionärt syfte. Men eftersom vi har möjligheten att njuta för njutningens skull får det trots det anses vara en egen typ av själviska behov.

Om vi skulle försöka ordna behov inriktade på välmående utifrån hur starka de är, på motsvarande sätt som Maslows behovshierarki, kan vi anta att behov som kommer från användande av starkt beroendeframkallande droger tillhör de starkare medan till exempel behov som handlar om fantasier och dagdrömmar tillhör de svagare. Mat (som njutningsmedel), film, spel och liknande hamnar antagligen någonstans däremellan.