Personlighet

En individs personlighet skapas genom en dynamisk samverkan mellan motivation och tankeförmåga. Även om de påverkar varandra ömsesidigt styr motivationen tankeförmågan mer än det omvända.

Resultatet av samspelet mellan motivation och tankeförmåga är en föreställningsvärld som individen tar för verklig. Föreställningsvärlden kan sägas växa fram ur motivationen som i sin tur växt fram ur ett eller flera evolutionära mål. Detta kan illustreras med följande bild.

Föreställningsvärlden växer fram genom en beslutsprocess och blir slutligen till genom ett beslut. Syftet med beslutet är att minska osäkerhet i relation till att nå viktiga mål. När beslutet fattats utestängs eventuell fortfarande olöst osäkerhet ur medvetandet och finns då inte längre i den medvetna föreställningsvärlden.

Om vi betraktar hela skeendet där osäkerhet leder fram till en föreställningsvärld kan det förslagsvis illustreras med en enkel modell som ser ut så här:

Osäkerhet → Beslutsprocess → Beslut → Föreställningsvärld (inklusive Utestängning)

Jaget

Eftersom människan har många olika evolutionärt utvecklade mål, vilka ibland är alltför inkompatibla, uppstår flera sådana här föreställningsvärldar. En del uppstår inom redan existerande föreställningsvärldar, som ryska dockor, medan andra uppstår som egna fristående världar.

Samtliga blir dock samlade i en övergripande föreställningsvärld som vi kan kalla jaget, eller identiteten. Jaget kan illustreras så här:

De olikfärgade cirklarna symboliserar alltså olika föreställningsvärldar som växt fram ur olika slags motivation. Den stora omslutande cirkeln symboliserar jaget, den övergripande föreställningsvärlden.

Jaget

Det finns anledning att tro att det som starkast präglar den föreställningsvärld som utgör jaget, eller identiteten, är behovet av att vara älskad/accepterad och behovet av självdestruktion. Bägge är väldigt starka behov som står i konflikt med varandra vilket ökar sannolikheten för utestängning.

En anledning att anta att behovet av att vara älskad/accepterad präglar jaget är att det är så starkt hos människan, och särskilt mellan ett och två års ålder då självmedvetande och tankeförmåga som möjliggör skapande av föreställningsvärldar växer fram.

En anledning att anta att behovet av självdestruktion präglar jaget är att det lilla barnet är så sårbart och oförmöget att klara sig själv. Det skapar många möjligheter för att behovet av självdestruktion ska kunna aktiveras.

Slutligen möjliggör människans föreställningsförmåga en medvetenhet om egen kommande sårbarhet, maktlöshet och slutligen död. Det bör göra att konflikten mellan behovet av att vara älskad/accepterad och behovet av självdestruktion fortsätter att prägla jaget.

Föreställningsvärlden

Det mest kortfattade sättet att förklara vad personligheten är är att säga att den går att förstå utifrån att individen lever i en egen föreställningsvärld. Om vi förstår föreställningsvärlden förstår vi också varför en person gör det den gör.

Det som här menas med begreppet föreställningsvärld är givetvis väldigt likt vad man menar med begrepp som kultur, institution eller paradigm. Dessa begrepp har dock nackdelen att de är behäftade med konnotationer beroende på de tanketraditioner de härstammar ifrån samt att de vanligen används om kollektiva föreställningar; en föreställningsvärld är i det här sammanhanget individuell.

Föreställningsvärlden består av olika föreställningar som bland annat kommer till uttryck som förväntningar, tankemönster, strategier och metoder. Men det som är mest centralt i föreställningsvärlden är motivation och de mål motivationen är inriktad på. Ytterligare några saker kan sägas om föreställningsvärlden:

• Den är dynamisk och förändras ibland.
• Den är unik även om, ibland stora, delar av den är lika vissa andras
• Den skiljer sig, i varierande grad, från den faktiska verkligheten
• Den är i varierande grad medveten/omedveten

Föreställningsvärldar kan se väldigt olika ut och ta sig många olika former.

Föreställningsvärlden är dynamisk

Föreställningsvärlden är dynamisk och förändras emellanåt. Den kan både förändras tillfälligt, för att förändras tillbaka igen, och förändras permanent. Förändringen kan gå snabbt eller långsamt.

Ett exempel på något som tyder på en långsam förändring är en vanligt förekommande, med åldern tilltagande, samvetsgrannhet. Den tyder på en bakomliggande förändring av föreställningar om vikten av att vara noggrann, skötsam och liknande.

Föreställningsvärlden är unik

En individs föreställningsvärld skapas utifrån dennes erfarenheter. Eftersom varje persons erfarenheter i någon mån är unika är också varje föreställningsvärld i någon mån unik. Det hindrar inte att många människor kan ha liknande erfarenheter varför deras unika föreställningsvärldar också kan ha många likheter.

Till exempel kommer individer som tillhör samma kultur att ha vissa likheter i sin föreställningsvärld som inte kommer att finnas hos en individ från en annan kultur. Däremot kan två individer från olika kulturer ha många liknande viktiga erfarenheter och därigenom ändå ha stora delar av föreställningsvärlden som de delar.

Föreställningsvärlden skiljer sig från den faktiska verkligheten

Föreställningsvärlden skiljer sig från den faktiska verkligheten. Men den skiljer sig sällan helt och hållet. Till exempel har många människor uppfattningar om sådant som skulle kunna vara farligt för överlevnaden som verkar stämma med den faktiska verkligheten. En sådan vanlig uppfattning är att det är farligt att falla från en hög höjd.

Däremot kan föreställningsvärlden i andra avseenden skilja sig mycket från vad som antagligen är faktiskt sant. En företeelse som visar på det är att olika människor kan ha olika, motstridiga och varandra uteslutande, uppfattningar. Det vill säga att om en individs föreställning stämmer med den faktiska verkligheten måste de andra, i så fall, ha fel.

Ett exempel på det är att en religion kan påstå att det bara finns en gud medan en annan påstår att det finns flera och en tredje att det inte finns någon gud. Om någon av dessa religiösa uppfattningar stämmer har de andra, rent logiskt, fel eftersom de utesluter varandra.

Föreställningsvärlden och grad av medvetenhet

Ordet ”föreställningar” leder tanken till att individen måste vara medveten om det den föreställer sig. Så är dock inte fallet. Så som ordet används här kan föreställningar, och föreställningsvärldar, även vara omedvetna. Sådan omedvetenhet kan fluktuera eller vara mer permanent.

En annan viktig bemärkelse, i vilken föreställningar är omedvetna, är att individen ofta är omedveten om att de är just föreställningar. Människor blandar ihop sina föreställningar med den faktiska verkligheten.

Osäkerhet

Generellt uppstår osäkerhet genom någon slags förändring som gör att föreställningsvärlden kan ifrågasättas.

Ett exempel på det är om man rönt framgång inom ett område där man varit ohotad och en konkurrent dyker upp. En sådan förändring gör kanske att nya mål blir viktiga som till exempel att prestera bättre än konkurrenten.

En vanlig form av osäkerhet är när man vill uppnå ett mål och ser flera olika alternativa vägar att göra det. Man har inte möjlighet att prova alla och kan dessutom anta att vissa vägar är bättre än andra. Man behöver alltså välja.

Andra exempel är när antaganden inte längre verkar stämma vilket gör att man inte kan lita på att metoden kommer att leda till målet, när mål börjar verka omöjligt att uppnå eller när konflikt mellan medel och mål eller mellan två mål uppstår.

Ett exempel på det sista skulle kunna vara att den metod man använder för att tjäna pengar visar sig göra att andra ogillar en och att man förlorar anseende, vilket man hittills inte känt till.

Oavsett vad som orsakar osäkerheten ligger hoppet om att kunna reducera den i att komma fram till ett beslut. Men för att kunna göra det behövs först en beslutsprocess.

Beslutsprocess

För att kunna fatta ett beslut behöver man först utföra en beslutsprocess. Den kan vara snabb eller mera utdragen i tid. Syftet är att minska osäkerhet för att kunna agera i syfte att uppnå viktiga mål.

Jämföra mål

En beslutsprocess innebär ett vägande, jämförande och bedömande av olika mål. Till exempel kan ett viktigt mål som bedöms svårt att uppnå ändå väga tungt just för att det är så viktigt. Men det kan även komma att viktas lågt om sannolikheten att nå målet bedöms ligga väldigt nära noll.

Bedöma vägar att nå mål

För att kunna bedöma hur svåruppnått ett mål är behöver man även bedöma och jämföra olika metoder och vägar att nå målet. Det är också nödvändigt att tänka över hur metoder att nå ett mål påverkar andra viktiga mål.

Om vi till exempel har en metod att tjäna pengar, vilket är ett viktigt mål för oss, men metoden gör att andra ogillar oss så fungerar den inte i fall socialt anseende också är ett viktigt mål. Metoder måste alltså vara kompatibla med andra viktiga mål.

Hushålla med resurser

Man behöver också bedöma hur resurskrävande det är att uppnå ett mål. Att hushålla med resurser, som tid och energi, är generellt ett viktigt mål eftersom resurser generellt ökar handlingsfriheten. Det gör att alla aktiviteter som ska leda till de olika målen alltså också behöver bedömas med avseende på vad de kostar i form av resurser. Det gäller även beslutsprocessen i sig.

Söka och bedöma fakta

För att kunna göra de bedömningar som krävs kan nya fakta behöva sökas och inhämtas. Det kan gälla många olika sorters fakta som kan ha bäring på de olika aspekter av beslutsprocessen som nämnts. Dessa faktas trovärdighet behöver dessutom bedömas.

Beslut

Beslut kan ofta utgöras av medvetna val. Men det gäller att komma ihåg att medvetna val senare kan glömmas bort och bli omedvetna. Resultatet av beslutet kan dock finnas kvar, till exempel i form av vanor man inte längre vet ursprunget till.

Även omedvetna val kan dock förekomma. Ett exempel på ett sådant omedvetet val är när någon börjar springa och först efteråt inser att den känt doft av brandrök och alltså omedvetet fattat ett beslut om att fly.

Beslut ur ett systemteoretiskt perspektiv

För att du som läsare bättre ska förstå vad jag här menar med beslut ska jag till att börja med göra en liten utvikning i form av en systemteoretisk betraktelse: Ett system som är skapat för att uppnå ett mål måste innehålla någon slags startfunktion som bestämmer att det är dags att börja eftersträva målet.

Ett klassiskt exempel på ett enkelt system är en termostat som känner av temperaturen och aktiverar eller av-aktiverar en värmekälla för att nå målet att hålla en bestämd temperatur. Ett mer komplext och flexibelt system, som en människa eller en organisation, kan till skillnad från ett sådant enkelt system sträva mot många typer av mål.

Men oavsett om det handlar om ett enkelt eller komplext system behövs någon slags startfunktion som startar målsträvan. Hos ett mer komplext system behöver dessutom startfunktionen bestämma vilket eller vilka mål som ska eftersträvas i en given situation (och ibland också hur målsträvan ska ske). Beslut ses här som ekvivalent med denna startfunktion.

Beslut reducerar osäkerhet

Beslut gör att vi slipper känna osäkerhet och vara tvehågsna i vår målsträvan. Vi kan rikta alla våra resurser mot ett mål utan att behöva distraheras av konkurrerande mål. Med konkurrerande mål blir det lite som att gasa och bromsa samtidigt. När vi har bestämt oss slipper vi det och kan använda all kraft i en riktning.

För att kunna bestämma oss för ett mål måste vi alltså ofta ge upp andra konkurrerande mål. Beslut handlar delvis om en uppoffring; men en uppoffring som gör att vi ökar chansen att nå det mål vi offrar oss för.

I praktiken handlar det dock antagligen sällan om enbart ett mål utan snarare om flera mål som förhåller sig till varandra. Ett beslut kan till exempel handla om målen att öka intäkter och det sociala anseendet samtidigt som man beaktar målet att, av internaliserade etiska skäl, undvika att skada andra.

Trots att det alltså inte handlar om enbart ett mål så är ändå syftet med ett beslut att i möjligast mån slippa konkurrerande mål. Ju färre mål och ju mer samstämmiga målen, och sätten att nå dem, är desto mer kan resurserna riktas åt samma håll. Vi blir därigenom mer kraftfulla.

Om något uppstår som gör att vi börjar tvivla på beslutet så uppstår dock osäkerhet igen. Sådan osäkerhet gör att vi förlorar den kraft som beslutet gav varför ett nytt beslut kan behöva fattas.

När ett beslut fattas skapas, eller omvandlas, en föreställningsvärld...

När beslut fattas

Beslut kan handla om att påbörja något nytt och alltså skapa och påbörja en helt ny föreställningsvärld. Det kan också handla om att ta upp en redan existerande föreställningsvärld som varit vilande men verkar bli aktuell igen. Slutligen kan det också handla om osäkerhet som dykt upp i en redan existerande föreställningsvärld.

I det sista fallet kan det visa sig att osäkerheten berodde på ett falskt larm och det enda beslut som behöver tas är att återgå till föreställningsvärlden utan förändringar. I andra fall behöver den förändras.

Förändring av föreställningsvärlden

Sådan förändring kan bestå i allt från en liten modifiering till att hela föreställningsvärlden förändras fullständigt. Oavsett vilket så förkastas därmed föreställningsvärlden i sin gamla form och ersätts med det nya där osäkerheten inte längre stör.

Förändringen av föreställningsvärlden kan handla om att metoden, vägen att nå mål, byts men den kan också handla om att även mål byts. Vanligen upplevs antagligen ett byte av mål som en större förändring än ett byte av metod.

Vad möjliggör att beslutet kan tas?

När beslutsprocessen väl resulterat i en sammantagen bedömning som är tillfredsställande tas beslutet. Vad som möjliggör att beslutet kan fattas och beslutsprocessen därmed avslutas är en komplex fråga. Jag ska ändå försöka ge några svar även om de inte är uttömmande.

I stora drag beror möjligheten att fatta ett beslut på hur viktiga målen är, hur stor osäkerheten är samt hur lång och krävande beslutsprocessen är. Om målen inte är viktiga kan beslut snabbt fattas till exempel genom att välja bort målen och om osäkerheten är liten kan man ofta besluta sig för att bortse från den, särskilt om målen inte är väldigt viktiga.

Beslutsprocessens kostnad och målens vikt

När det gäller beslutsprocessens kostnad kan man ha tur och snabbt hitta något som löser osäkerheten. Man kan till exempel upptäcka att den berodde på ett falskt larm, vilket nämnts, varför faran då kan anses över och det enda beslut som behövs är att återgå till den föreställningsvärld man befann sig i.

Annars gäller att ju längre beslutsprocessen pågår desto mer ökar motivationen att avsluta den, genom att fatta något slags beslut, eftersom den kostar tid och energi. Om ingen tydlig lösning på osäkerheten hittas kommer dynamiken mellan beslutsprocessens kostnad å ena sidan, och målens vikt å den andra, att avgöra vilket slags beslut som tas.

Viktiga mål kan resultera i att beslut uteblir

I extremfallet, då målen är väldigt viktiga, kanske inget beslut tas och beslutsprocessen fortsätter tills omständigheterna gör att den avbryts. Omständigheter som avbryter beslutsprocessen kan till exempel vara ett skeende som gör problemställningen irrelevant eftersom osäkerheten löses av sig självt eller att ett, till och med, viktigare mål dyker upp.

Beslut tas men osäkerhet måste fortfarande neutraliseras

Vanligt är dock att ett beslut tas trots att det inte löser osäkerheten, åtminstone inte helt. Det medför då att den osäkerhet som kvarstår måste neutraliseras på annat sätt, annars kommer beslutsprocessen att aktiveras igen.

Osäkerheten kan neutraliseras på många olika sätt. Men alla sätt handlar mer fundamentalt om att göra så att sådant som aktiverar osäkerheten inte längre kan göra det. Det åstadkoms vanligen genom, vad jag väljer att kalla, utestängning.

Utestängning

Med utestängning menar jag att hålla det som är oönskat, osäkerheten, utanför medvetandet. Detta påminner givetvis om det Freud kallade bortträngning. Jag föredrar dock att använda en annan term eftersom Freuds term är så nära kopplad till hans övriga teoribildning vilket begränsar användbarheten.

Det finns några olika sätt att åstadkomma utestängning:

• Förändra miljön så att inget påminner om osäkerheten.
• Rikta uppmärksamheten bort ifrån det som väcker osäkerhet.
• Förändra föreställningar så att de inte väcker osäkerhet.
• Dessa olika strategier kan givetvis också kombineras.

Att bli omedveten om utestängningen

För att vara optimal behöver utestängningen även utestänga att man håller på med utestängning. Utestängandet bör alltså helst ske omedvetet. Annars riskerar aktiviteten påminna en om, och leda tillbaka, till osäkerheten. Det gör att det kan skapas flera lager av utestängande som dessutom blir vanemässiga. En viktig del i detta är att beslutet att utestänga behöver utestängas ur minnet och glömmas.

Utestängning skyddar föreställningsvärlden och är en del av den

Beslutet skapas genom beslutsprocessen vilken beslutsfattaren huvudsakligen själv styr. Osäkerhet aktiveras däremot av något skeende som beslutsfattaren själv inte styr.

Utestängning ger dock beslutsfattaren en viss kontroll över sådant som riskerar aktivera osäkerhet. Utestängnings-strategier är alltså en del, och ofta en viktig sådan, av de strategier som utgör föreställningsvärlden. De bidrar till att skydda föreställningsvärlden mot osäkerhet och på så sätt göra den mer bestående.

Även utestängning kostar

Även om utestängning syftar till att spara de kostnader i tid och energi en fortsatt beslutsprocess skulle föra med sig så medför vanligen även utestängningen kostnader. Det är till exempel väldigt tydligt i de ifall man väljer att byta miljö för att undvika osäkerhet.

Gissningsvis kostar dock utestängningen vanligen mindre än vad en fortsatt beslutsprocess skulle ha gjort. Det hindrar inte att det kan förekomma fall där utestängningen i slutänden skulle visa sig ha kostat mer. Men då utestängning ofta medför omedvetenhet om själva utestängningen är det svårt att utvärdera inifrån föreställningsvärlden.

Utestängning genom att förändra miljön

Ett sätt att åstadkomma utestängning är givetvis att avlägsna allt som hotar väcka osäkerheten, eller avlägsna sig själv från sådant. Man kan till exempel byta miljö, både fysiskt och socialt. Och undvika att återskapa den problematiska miljön.

Utestängning genom att rikta uppmärksamhet

Ett sätt att åstadkomma utestängning är att undvika att rikta uppmärksamhet mot sådant som är problematiskt. Detta kan underlättas genom att istället rikta uppmärksamheten mot något annat. Det är, i sin tur, lättast att göra om det man riktar uppmärksamheten mot är engagerande.

Om det dessutom är kopplat till det beslut man fattat har det fördelen att dessutom stärka den önskade riktningen samtidigt som det håller osäkerheten borta. Om man till exempel har bestämt sig för att utestänga sådant som tyder på att ens anseende blir lidande kan man istället för att uppmärksamma andras åsikter koncentrera sig på den aktivitet som ökar intäkterna, om det är huvudmålet.

Utestängning genom att förändra föreställningar

Ett sätt att åstadkomma utestängning är att förändra föreställningarna. Bland annat kan man omtolka det problematiska. Detta behöver inte helt ta bort osäkerheten utan kan i vissa former snarare minska och mildra. Detta kan dock ofta vara tillräckligt.

Till exempel kan vi föreställa oss att en problematisk, osäkerhetsskapande, person som vi har svårt att ogilla enbart är så trevlig och lätt att tycka om eftersom den försöker manipulera oss för sina onda syften. En sådan föreställning gör det lättare att ta avstånd från personen.

Kombinerade strategier för att utestänga osäkerhet

Olika strategier för att utestänga osäkerhet kan kombineras. Vi kan till exempel undvika att träffa Voldemort och människor som påminner oss om honom, till exempel hans vänner. Vi kan skapa föreställningar om hans uselhet och rikta uppmärksamheten mot sådant som stöder de föreställningarna, och rikta den bort från sådant som motsäger dem. Vi kan givetvis även rikta uppmärksamheten bort från allt som riskerar påminna oss om honom.

Olika föreställningsvärldar

Föreställningsvärldar kan se ut på olika sätt med olika grad av utestängning, från ingen till väldigt mycket sådan. Nära besläktat med det är att de kan skilja sig i vilken mån de innebär att man förväxlar föreställningsvärlden med verkligheten. De kan också vara olika vad gäller sammansättning av mål, strategier, föreställningar och andra element.

Föreställningsvärldar med ett enda mål

Om en föreställningsvärld enbart har ett mål kommer alla resurser vara riktade mot det målet vilket gör föreställningsvärlden väldigt kraftfull. Det förekommer huvudsakligen i väldigt akuta situationer. Ett exempel på en sådan situation är när överlevnaden är allvarligt hotad.

Vilande och aktiva föreställningsvärldar

En föreställningsvärld kan vara vilande medan en annan är aktiv. Den nyss nämnda föreställningsvärlden som handlar om akut överlevnad är ett tydligt exempel på när en föreställningsvärld blir aktiv och den föreställningsvärld som nyss var aktiv istället blir vilande. När överlevnaden säkrats kan överlevnads-föreställningsvärlden åter bli vilande och den gamla föreställningsvärlden åter aktiveras.

Föreställningsvärldar kan alltså förekomma sekventiellt där en föreställningsvärld är aktiv medan andra är vilande. Föreställningsvärldarna avlöser då varandra genom ett beslut om att aktivera en värld och låta den hittills aktiva bli vilande.

Olika grad av medvetenhet om andra föreställningsvärldar kan förekomma. Vanligen finns åtminstone någon grad av medvetenhet. Men medvetenheten kommer att sakna de känslomässiga och motivationella komponenter som präglar de andra föreställningsvärldarna; medvetenheten är mer konceptuell. Även om man till exempel minns och är medveten om att man varit hungrig så upplever man inte det när man är mätt.

Föreställningsvärldar i föreställningsvärldar

Slutligen förekommer även föreställningsvärldar inuti föreställningsvärldar – som ryska dockor. Det innebär att en osäkerhet inte nödvändigtvis hotar den största, övergripande föreställningsvärlden utan enbart en mindre, underordnad värld.

Det innebär i sin tur att beslutsprocessen i sådana fall sker inom den större föreställningsvärlden vilket bland annat innebär att utestängning i den övergripande föreställningsvärlden kan begränsa beslutsprocessen genom att hindra vissa tankebanor, upptäckter och beslut.

En föreställningsvärld i föreställningsvärlden skapas genom ett beslut om att sträva efter att uppnå delmål som ska främja den större föreställningsvärldens mål. Den inre föreställningsvärlden kan sedan börja ”leva ett eget liv” och osäkerhet kring dess mål, som egentligen är delmål till den större föreställningsvärlden den lever inom, kan uppstå.

En sådan inre föreställningsvärld kan ibland upplevas som verklig och fristående därför att vi är omedvetna om den större föreställningsvärld den uppstått i. Men egentligen är dess mål endast delmål i en större föreställningsvärld. Att återupptäcka och bli medvetna om sådana större föreställningsvärldar ger ofta möjlighet till att kunna fatta bättre beslut.

Modell av hur en föreställningsvärld blir till

Osäkerhet → Beslutsprocess → Beslut → Föreställningsvärld (inklusive utestängning)

Beslutsprocessen och föreställningsvärlden existerar vanligen under viss utdragen tid. Ibland kan de pågå under lång tid. Osäkerheten och beslutet är däremot ögonblickliga skeenden som startar beslutsprocessen respektive föreställningsvärlden.

Beslutsprocessen är en slags föreställningsvärld

Även om beslutsprocessen får en egen benämning här är den givetvis också en slags föreställningsvärld. Den skiljer sig dock från andra föreställningsvärldar i det att dess enda mål är att komma fram till ett bra beslut medan andra föreställningsvärldar kan vara inriktade på alla slags mål utom just att komma till ett beslut; beslutet är där redan fattat.

Men det finns fler skillnader mellan beslutsprocessen och föreställningsvärlden. En skillnad mellan dem som är värd att påpeka är att beslutsprocessen är mer analog medan föreställningsvärlden är mer digital.

Med det menar jag att det inom föreställningsvärlden finns en större tendens att tänka i termer av rätt eller fel, ont och gott, och liknande; medan det i beslutsprocessen finns fler nyanser och mer av glidande skalor.

Beslutsprocessen hanterar mer komplexa synsätt medan föreställningsvärlden innebär förenklingar. Beslutsprocessen är också friare från de utestängningar som präglade föreställningsvärlden som föregick den.

En likhet är dock som redan påtalats att beslutsprocessen, liksom andra föreställningsvärldar, kan förekomma inom en större övergripande föreställningsvärld. Även om beslutsprocessen då är friare från utestängningar än den föreställningsvärld som drabbats av osäkerhet är den fortfarande begränsad av den större föreställningsvärldens utestängningar.

Tankeförmåga

Människans tankeförmåga är väldigt flexibel. Den är evolutionärt skapad, men inte för att enbart nå ett specifikt mål, utan den kan snarare användas för att nå många olika typer av mål. En metafor som illustrerar detta kan vara att den påminner mer om våra händer, som kan användas till allt möjligt, än hjärtat som enbart kan pumpa blod.

Tankeförmågan kan alltså betraktas som ett icke-målinriktat system som används av motivationen (vilken däremot är målinriktad) och därigenom blir en del av ett målinriktat system.

Tankeförmåga inte är något unikt mänskligt utan finns också hos andra djur. Men människans form av tankeförmåga är unik och det som mest skiljer den från andra djurs beror antagligen på vår språkförmåga. Ingen annan varelse på jorden kan sätta ett godtycklig namn på ett fenomen och sedan tämligen fritt använda denna benämning i olika tankemässiga operationer som människan kan.

Några viktiga funktioner som är komponenter i språkförmågan delar vi dock med en del andra djur. Det gäller kanske främst förmågan att urskilja fenomen och associationsförmågan.

Språkförmågan ligger rimligtvis bakom människans förmåga att konceptualisera tid som hänger nära samman med förmågan att urskilja ordningsföljd. Denna förmåga är förutsättningen för berättelser och planering, men gör också att vi kan oroa oss för framtiden och sällan är fullt närvarande i nuet.

En viktig komponent i människans tankeförmåga, som delvis beror på språkförmågan, är en förmåga att rikta uppmärksamhet. En annan viktig komponent är föreställningsförmågan. Dessa två möjliggör i sin tur jämförande bedömning mellan olika mål, handlingsalternativ och möjliga utfall.

Urskilja fenomen och Associationsförmåga → Språkförmåga → Rikta uppmärksamhet och Föreställningsförmåga → Jämförande bedömning

Språkförmåga

Människans språkförmåga möjliggör både flexibel kommunikation och flexibelt tänkande. Språkförmågan är nära kopplad till förmågan att urskilja fenomen, men även associationsförmågan.

Språkförmågan gör det möjligt att kategorisera, och omkategorisera, olika fenomen. Kategorisering tar fasta på vissa kvaliteter, som bedöms lika, och utesluter andra kvaliteter.

Till exempel kan ”segelbåt” ”roddbåt” vara underkategorier till ”båt” som i sin tur kan vara underkategori till ”farkost”. Men vi kan också (om-)kategorisera ”båt” till en underkategori av ”sådant som flyter”, vilken även innehåller underkategorier som ”drivved” och ”boj”.